Diamanter – a girl´s best friend

När Magasinet besökte juveleraren och AGA-kunden Sebastian Schildt kom vi osökt in på diamanter och vår fascination för dessa. De första diamanterna hittades i Indien och man ansåg att dessa glittrande stenar bar på mystiska och starka krafter. Men det är inte bara diamantens fantastiska egenskaper när den möter ljuset som gör den så exklusiv.

Kännetecken och egenskaper
Diamanten är en form av kol som är extremt hård som endast finns i bergarten Kimberlit. De stenar som är slipbara för smycken är om möjligt än mer sällsynta. De flesta stenar är ogenomskinliga och används för industriellt bruk. Det finns olika stora fyndigheter runt om i världen men för att brytning skall vara lönsam krävs det att man kan utvinna minst 25 carat (5 gram) per 100 ton malm, och då bör minst 5 carat (1 gram) vara av smyckeskvalitet. Det motsvarar ca 10 lastbilar med malm. Generellt kan man säga att de flesta diamantsmyckena består av robotslipade diamanter men fortfarande slipas alla större stenar för hand av skickliga diamantslipare. Diamantfyndigheter finns framför allt i Brasilien, Afrika och Ryssland.

Diamanten är det hårdaste kända material som finns och det enda som kan repa en diamant är en annan diamant. Det finns en hårdhetsskala som heter Mohs (efter tyske mineralogen Friedrich Mohs). De mjukaste mineralerna är gips (krita), bergkristall ligger i mitten. Rubin och safir är de näst hårdaste stenarna. Gips har hårdsgrad 3, rubin och safir som är näst hårdast har graden 9 och diamanten har grad 10. Men skillnaden i hårdhet mellan diamant och rubin är större än mellan rubin och gips.  Diamanten är alltså extremt hård vilket gör den väldigt slitstark och tål det mesta. Inom industrin används diamanter för att t ex borra och skära i mycket hårda material.

Slipningen
New York är, tillsammans med framför allt Antwerpen, störst på slipning. Antwerpen är centrum i Europa för diamanthandel. Här finns fortfarande många sliperier men det slipas också mycket diamanter i Indien och Kina, dock inte med samma yrkesskicklighet som i Europa och USA. När man handlar med diamanter så kommer handlaren med en påse med rådiamanter i olika storlekar till den person som är kvalitetsbedömare på sliperiet och tittar igenom diamanterna för att se hur kvaliteten är. Det är enorma prisskillnader på olika kvaliteter så därför är den första bedömningen mycket viktig. Man slipar ett litet fönster i stenen för att se om det finns inneslutningar. Har ett sliperi en duktig kvalitetsbedömare så betyder det väldigt mycket. Man köper ju mer eller mindre grisen i säcken.

Diamantkristallen är en dubbel fyrsidig pyramid, som man klyver på mitten och som man sedan gör rund för att få en briljantslipning, som är den vanligaste. Det är den optimala kristallen. Men beroende på hur den har vuxit och blivit förvrängd kan det vara bättre att slipa en avlång sten istället. Eller så har den en kraftig inneslutning i ena delen av stenen, då får man anpassa slipningen efter det. Man försöker få ut så mycket vikt av råmaterialet som möjligt och samtidigt få så bra kvalitet på stenarna som möjligt. Orenheter i stenen minskar värdet på diamanten betydligt. De vanligaste orsakerna till inneslutningar är att kväveatomer och järn har trängt in i stenen och orsakat bruna eller svarta fläckar. Briljanten, den vanligaste slipningen, har 57 fasetter – 33 på översidan och 24 på undersidan.

Stenarna kvalitetsgraderas och värderas efter fyra olika egenskaper, diamantens 4C. Carat som står för vikt, Clarity för renhet, Color är färgen på diamanten och Cut är slipningen.

Text: Rose-Marie Hertzman
Foto: Galleri Sebastian Schildt