Därför är landbaserad fiskodling ett mer hållbart alternativ

Fiskodling är en av de snabbast växande industrierna i livsmedelsproduktion världen över. År 2016 omsatte nya aktörer inom fisk och skaldjur och vattenbruk 193 miljoner dollar, vilket motsvarar en ökning på 271 procent från 2014 och 2015 tillsammans(1). Och behovet av vattenkulturlösningar förväntas växa i och med att vårt behov av icke-köttbaserat protein fortsätter att växa.

Till för bara några år sedan var fiskodling i öppet vatten den enda praktiskt genomförbara metoden för fiskodling. Tidigare var tekniken för landbaserat vattenbruk inte tillräckligt utvecklad eller kostnadseffektiv för att marknaden skulle tro på tekniken. Men idag är situationen en annan och industrin förbereder sig för att ta sig an en rad nya problem.

I maj i år orsakade en plötslig ökning av alger att över åtta miljoner laxar i norska fiskodlingar dog under loppet av bara en vecka. Samtidigt varnade en rapport från det globala investeringsnätverket Farm Animal Investment Risk and Return (Fairr) om de risker som global uppvärmning, överdriven användning av antibiotika och förlust av biologisk mångfald innebär för branschen(2).

Den viktigaste skillnaden mellan fisk som odlas i öppet vatten och fisk som odlas på land är att de senare inte behöver antibiotika, samtidigt som varken de eller deras utsläpp kommer i kontakt med den omgivande havsmiljön. Detsamma gäller för avloppsvattnet, som kan rengöras, återanvändas och bortskaffas på ett hållbart sätt, vilket ger ett mycket effektivt, toppmodernt system för återcirkulering av akvakultur (RAS).

Förutom den minimala miljöpåverkan är landbaserad fiskodling potentiellt kolnegativ. Längre fram kommer det att vara möjligt att samla upp avfallsprodukter från fiskodlingar och använda för att producera biobränslen. Med mindre investeringar i befintliga fiskodlingar kan lokal energi genereras till mycket låg kostnad, vilket gör det möjligt för odlare att generera extra intäkter från biodiesel tillverkad av fiskrester eller avfall.

Runt om i världen visar pionjärerna för fiskeuppfödning vägen genom att bygga slutna, landbaserade vattenbruksanläggningar. Ett sådant exempel är Fifax, en finsk vattenbrukspionjär som odlar högkvalitativ regnbågsforell på ett modernt och hållbart sätt.

Efter starten på Åland, 2012, började Fifax bygga en landbaserad RAS-fiskodling i Storby på öns västra del, år 2014. Året därpå var tankarna fulla med fisk och leveranserna kom igång år 2016.

“Vi tror att land-baserat vattenbruk på sikt kommer att vara den enda hållbara metoden för fiskodling,” säger Kimmo Jalo, Fifax Managing Director. “Vår anläggning bygger på så kallad ‘ultra-RAS’, ett högeffektivt Recirculating Aquaculture System, som låter oss rengöra och återanvända allt vårt vatten. Detta minimerar användningen och förhindrar att förorenat vatten och avlopp förs tillbaka till havet.”

“Det finns inga alternativ,” fortsätter Tommy Andersson, Technical Manager på Fifax. “Vi kan inte fortsätta förorena våra hav så vi måste odla fisken på ett hållbart sätt, i slutna kretsar på land.”

Text: Isabelle Kliger
Foto: Shutterstock

(1) https://agfundernews.com/a-guide-to-seafood-aquaculture-technology-startups-raise-193m-in-2016-but-more-innovation-needed.html
(2) https://www.fairr.org/article/shallow-returns-esg-issues-in-aquaculture/