Wrenchmonkees – Dansk motorcykelmagi

De skapar coola remakes av klassiska motorcyklar, har en egen klädserie och hyllas av världens största motorcykeltillverkare. Wrenchmonkees består av två eftertänksamma killar som med kärlek och känsla ger motorcyklar ett nytt liv, med en skön twist.

De båda vännerna har sin verkstad, sitt ”Monkey House”, på den danska ön Amager. Danskarna kallar Amager för §lortön§ eftersom det var hit som köpenhamnsborna en gång i tiden skickade sina sopor: det var hit som de utstötta kom och få människor ville bo på Amager. Nuförtiden ligger dock några av Danmarks dyraste bostadsadresser på Amager. Men en ”lortö” förvandlas inte till en guldkust i en handvändning, och därför är ön ett tillhåll för människor som gillar kontraster. Här slungas man mellan motsatser och precis där, mitt emellan estetik och förfall, brutalitet och mildhet, mellan pedanteri och oreda, gror genialiteten. Här huserar Per Nielsen och Nicholas Bech, två passionerade perfektionister.

Motorcykelns DNA
Verkstaden är mörk och lite skitig. Men trivsam. Då och då lyser det skarpa ljusblå skenet från en svets upp rummet.  Svetsskenet står i stark kontrast till dunklet där motorcyklarna står, ett gäng danska skönheter. Fullt fokuserade och med djupt veckade pannor, står Per och Nicholas och betraktar sitt kommande mästerverk.

Motorcykeln är helt strippad, ett skelett, och det är dags för de båda Wrenchmonkee-killarna att börja jobba. ”Den måste kännas bra”, menar den ena. ”Den här motorcykeln behöver lite mer balans”, säger den andra. För dem handlar det om att hitta de delar som är intressanta på motorcykeln och sen förändra det estetiska uttrycket. Det viktigaste är dock att motorcykeln bevarar sin identitet och med alla funktioner i beaktande, så tittar vi på vilka delar vi ska framhäva för att få fram det bästa hos motorcykeln§, berättar Per och fortsätter: ”När du kikar på en bil ser du på formen och kontrasterna. Om den är svart, ser du de grå aluminiumfälgarna. Vi tittar på vad motorcykeln har och hur vi ska framhäva det, så att folk lägger märke till det. Man tonar ner något och lyfter fram något annat. Vi arbetar med ljus och skugga.

De har en speciell förmåga att hitta fram till just det som gör varje motorcykel unik. Som om de med kirurgens precision och estetens perfektionism söker sig fram till motorcykelns innersta väsen och lyfter fram det så att även vi andra dödliga kan se och glädjas åt det. Killarna vänder återigen blickarna mot motorcykeln. ”Om vi ändrar på något här”, förklarar Nicholas och pekar på styret, ”påverkar det en del andra saker”. Det gäller alla punkter: lyktor, sits, höjd osv. Motorcykeln ska ha tydliga linjer.”

Det handlar om att göra upp en plan. Och att följa den. Per sätter sig på huk, knackar lätt på det ena däcket och tittar upp: ”Om däcken är grovmönstrade så kör man på off road-stilen. Eller så bestämmer man sig för att göra helt tvärtom och bryta stilen helt.Lite som när du kombinerar Converse-skor och kavaj på kusinens bröllop, heller hur?” Han småskrattar. Men han menar det han säger.

Hejdå fartränder
Sedan slutet av 1990-talet har de båda vännerna byggt egna motorcyklar tillsammans, men de var inte själva på det klara över vilken magi kunde skapa förrän de vågade satsa. ”Hitta tre gamla bågar, som ingen bryr sig ett dyft om. Bygg om dem efter egen design och skapa något nytt och annorlunda, som folk både vill prata om och äga”, säger Nicholas om den självpåtagna uppgift de gav sig i kast med. ”Och det gjorde vi. Vi skapade en blogg och en hemsida, och sedan blev vi kontaktade från Tyskland och andra platser i världen. Det gick sakta men säkert upp för oss att även andra kunde se det vi såg”, säger Per.

Per och Nicholas grundade Wrenchmonkees 2008, och anser själva att de ingår i den trend då allt fler slopar fartränderna och söker det originella, men på nya sätt.

”Länge handlade det om färger och fartränder. Det har varit mindre fokus på motorcykelns funktioner. Det vill vi komma tillbaka till. Hojens motor, dess hjul. Det som definierar motorcykelns ursprungliga modell. Exempelvis är Yamaha XR1300 starkt präglad av sin stora motor. Det är dess identitet. Den har inte förändrats på 30 år. Det måste vara själva hjärtat i projektet. Och då är det just det vi ska framhäva”, berättar Per. Han har flera gånger hört folk säga att de nu äntligen kan få tag på en riktig motorcykel igen. ”Från början av 2000-talet började folk att söka sig till det genuina. Det började odlas en gemenskap. Vissa kallar det för en hipsterkultur. Det håller jag inte med om. Vi har bara satt fingret på något som folk verkligen gillar〝och det är alltså en stil som framhäver hojarnas ursprungliga egenskaper”, förklarar han.

Bara bröst i glas och ram
När man kikar runt i verkstaden känns det inte helt självklart att Wrenchmonkees nyligen fick besök av världens största motorcykeltillverkare, Yamaha. Eller att kunderna står i kö för att köpa motorcyklar, som skeppas iväg så långt som till Senegal, Dubai, Mauritius och till och med Östtimor. Men ändå. Visst finns det olja, svetsutrustning och verktyg överallt, men det finns ordning och reda i röran och alla detaljer är genomtänkta. Till och med damerna med nakna bröst hänger bakom glas och ram. Det råder inget tvivel om att det råa och rustika uttrycket döljer en extrem ihärdighet, perfektionism, sirlighet och höga estetiska ambitioner, när dessa båda danskar söker kompromisslösheten. Och de slipper att kompromissa i allt större utsträckning.

”Vi har faktiskt fått en del kunder som ger oss fullständigt fria händer. Vi tjänar inte särskilt mycket på det, men vi får chansen att definiera en motorcykel på ett sätt som vi gillar utan att behöva göra allt för många kompromisser”, berättar Nicholas. Vanligtvis måste de anpassa sina ambitioner en smula. ”Det handlar ju faktiskt även om vad DU gillar. Så vi får hitta en gyllene medelväg.”

Giganten och det lilla garaget
Den strippade motorcykeln står där den står. Planen för den är ännu inte klar, och det kan ta tid. Och tid tog det även när Yamaha bad Wrenchmonkees att omdesigna deras XR1300.

”Det var ju en axelklapp som hette duga, men samtidigt fick vi känslan av att vara det där lilla okända garagebandet som plötsligt hämtas upp från källaren. Vi var vansinnigt nervösa för att vi inte skulle kunna uppfylla förväntningarna. Och vi talade mycket om att vi måste se upp så att vi inte sålde oss och blev för kommersiella”, berättar Nicholas.

Det svåraste med Yamaha-projektet var att inte skära ner på något. De måste hitta och köpa delar som de kunde arbeta med. Resultatet blev bra, Yamaha gillade det, och nu sätter de båda vännerna igång med sin femte motorcykel för den stora motorcykeltillverkarens räkning.

Yamaha MT-09
Det nya projektet handlar om en mer modern motorcykel. Grundmodellen är en Yamaha MT-09.  ”Vi vill gärna flytta gränserna, så att vi inte börjar kopiera oss själva. Så klart. Vi har inget emot att spränga ramarna en smula. Det står vi för. Det får inte bli en ”over the top show bike”, men vi testar något nytt”, berättar de om sitt nästa projekt.

De kan inte avslöja vad de kommer att göra, men medan de står och kikar på motorcykeln de har framför sig, berättar de om sin arbetsgång. ”Vi försöker att få saker och ting att passa ihop genom att följa några enkla spelregler, enligt vilka motorcykelns linjer ska harmoniera. Vi arbetar live med motorcykeln – alltså rent visuellt-, säger Nicholas och fortsätter: ”Som vi gör just nu, och då ser vi motorcykelns linjer. Visst skulle det kunna göras i ett ritprogram, men det är inte säkert att det fungerar när man väl går runt motorcykeln”. När det dyker upp en gigant som Yamaha skulle man kunna tro att vännerna tvingades underkasta sig massor av riktlinjer, men tvärtom får de lov att leka. Normalt sett bestämmer kunden inte allting heller.

Men ändå. När man bygger om motorcyklar, lever ut sin passion och är duktig eftersom man är kompromisslös och ambitiös, kan det vara svårt att vara lyhörd för kundens önskemål. ”Det är ju kundens motorcykel, och vi åberopar ingen konstnärlig frihet. När allt kommer omkring är vi ju fortfarande bara en liten verksamhet. Kundens åsikt är viktig, men samtidigt måste vi behålla vår integritet. Jag skulle nog säga att vi står för 70-80 % och kunden står för resten”, säger Per. ”Så på det sättet har vi nog blivit lite snobbiga”, säger han och skrattar.

Motorolja i blodet och kansas på kroppen
Nicholas och Per är projektmakare. Ingen tvekan om det. De ser möjligheterna i stället för begränsningarna, så när möjligheten att skapa en klädeskollektion yppade sig, tänkte de: ”Why not?” ”Kansas tyckte att det var en toppenidé, och vi tyckte att det var spännande§, berättar Per, som även avslöjar att de både hoppas på och utgår från att det kommer att hända en hel del med kollektionen under de närmaste åren. ”Gemenskaper växer, festivaler växer. Folk ser snygga ut och klär sig snyggt. Vi har ett varumärke som människor gärna vill identifiera sig med”, säger Per och understryker samtidigt att de hela tiden måste tänka på sin passion, som är motorcyklarna.

”De människor som finns runt oss, ska förstå vilka vi är. Exempelvis är Yamaha megakommersiella, men vi tycker faktiskt att de är autentiska. Vi måste kunna se oss själva i ögonen”, avslutar Nicholas. Det råder ingen tvekan om att dessa båda Wrenchmonkees nu kan kallas världsberömda, men det är inte affärsplanen som driver verksamheten det är passionen.

Text: Lisbeth Sol Rasmusen, bearbetning Cecilia Rudengren
Foto: Michael “Caddy” Søndergaard