Underhåll av gasflaskor: det du inte visste

Om gasflaskor kunde tala skulle dom kunna berätta en hel del. I varje ögonblick är över en miljon Linde-gasflaskor i omlopp runt Norden och Baltikum. Och varje gasflaska har gjort en unik resa, troligen rest hundratals, kanske tusentals kilometer; genom täta skogar eller vidsträckta hav; från sjukhus och verkstäder till växthus och bryggerier och många platser däremellan.

Men trots att alla gasflaskors resor är unika, har de alla en gemensam destination. Oavsett var en gasflaska har varit eller vilken gas den använts för, gör den åtminstone en gång vart tionde år en pilgrimsfärd till Lindes underhållsanläggning för gasflaskor i Knivsta, norr om Stockholm. Denna anspråkslösa byggnad innehåller ett imponerande utbud av sofistikerade maskiner och ett kunnigt team med 29 högutbildade inspektörer och tekniker.

”Våra anställda måste genomgå ett strikt utbildningsprogram, som kan ta allt från sex till åtta månader, innan de kan bli certifierade inspektörer,” förklarar platschefen Pierre Björklund.

Demontering och blästring

Alla stålcylindrar som kommer förbi Knivsta är avsedda för den svenska och norska marknaden och är av storleken 2,5 till 50 liter. Varje vecka bearbetar Knivsta-anläggningen cirka 1 600 gasflaskor, och tusentals fler väntar i lager utanför. Ett komplicerat lagerhanteringssystem avgör exakt vilka gasflaskor som kommer in i anläggningen och säkerställer att rätt flaskor inspekteras och bearbetas enligt kundernas önskningar.

Väl inne i anläggningen tas gasflaskornas lock och ventiler av i en process som kallas demontering. Gasflaskorna genomgår sedan en intern inspektion för att identifiera möjliga sprickor, rost, fukt eller främmande föremål. Data matas sedan in i en underhållslogg innan gasflaskorna placeras på ett takmonterat transportband som transporterar dem långsamt och stadigt mot nästa fas i sin Knivstaresa.

Efter några minuter på sin lugna färd genom luften kommer gasflaskorna in i en definitivt hårdare miljö: sprängkammaren. Här blästras flaskorna med ett slipmaterial under högtryck för att ta bort färgrester, etiketter och annat. Gasflaskorna kommer ut från behandlingen med en slät, silvergrå yta, och de vägs innan de förs vidare till inspektionssalen.

Inspektionssal

I inspektionssalen inspekterar tekniker gasflaskornas utsida för att säkerställa att det inte finns kvar någon färg eller andra avvikelser.
”Runt tre till sex procent av gasflaskorna passerar inte det här steget utan tas bort från bearbetningslinjen,” förklarar Björklund. De som klarar sig förbi stämplas sedan med information om den gas som flaskan framledes kommer att användas för. All relevant information om gasflaskan matas därefter in i en digital databas.

”Informationen i databasen är bevis på att vi har genomfört en omfattande inspektion. Den gör även att vi kan spåra gasflaskorna via ett unikt ID-nummer kopplat till varje enskild flaska,” säger Björklund.

Färgkodning

Under nästa fas målas gasflaskan med en pulverliknande färg. För att säkerställa att pulvret fäster på flaskan går den sedan igenom en ugn där den bakas i 200 grader Celsius. Gasflaskornas färg bestäms av ett standardiserat färgkodsystem: grönt för livsmedelsgaser; silver för specialgaser; svart för industrigaser och vit för medicinska gaser.

När gasflaskornas basfärg är klar målas även flaskans topp för att indikera vilken typ av gas som finns inuti. Till exempel: grön topp indikerar blandgaser; röd topp brandfarliga gaser; och gul topp giftiga och/eller frätande gaser.

”Dessa flaskor kommer framöver att fyllas med livsmedelsgaser, medicinska gaser, specialgaser och andra industrigaser,” förklarar Björklund.

Efter målningsprocessen får flaskorna tid på sig att svalna medan de transporteras på transportband till en annan del av anläggningen.

Ultraljudstester

Detta nästa stopp är kanske det mest tekniskt avancerade på gasflaskornas resa genom Knivstanläggningen. Här tas flaskorna bort från transportbandet och placeras på ett rack för att matas in i en ultraljudsteststation. Flaskorna läggs på sidan och snurras runt sin centrala axel under en uppsättning ultraljudsskannrar. En datorskärm visar en realtidsavläsning av skannerns resultat.

”Vi använder ultraljud för att hitta defekter. På så sätt kan vi hitta fel som vi inte skulle kunna hitta med blotta ögat. Vi pratar om extremt små mikroskopiska defekter i själva stålet,” förklarar Robert Johansson, ultraljudsoperatör på Knivsta.

Efter avslutat ultraljudstest överförs flaskorna till slutstationen där nya ventiler och lock monteras och nya etiketter sätts på. Vid denna punkt ändras flaskornas status i databasen från ”Underhåll pågår” till ”Klar att fyllas”. Flaskorna överförs sedan till lastningsområdet tillsammans med dussintals andra flaskor som är redo för att fortsätta sina resor hos någon av Lindes kunder.

Säkra och pålitliga gascylindrar

Under ett genomsnittligt år utför Knivsta-anläggningen underhåll på nära 100 000 gasflaskor, ca 10 procent av den totala inventeringen.

”Jag förmodar att våra kunder och troligtvis många av våra anställda på Linde inte känner till vilket arbete som ingår i flaskornas underhåll,” säger Björklund och tillägger att det inte är ovanligt att ett dussin personer kommer i kontakt med en enskild flaska under dess relativt korta tid i Knivsta.

”Men vi gör allt detta för att garantera att våra kunder får en högkvalitativ produkt,” fortsätter han. ”Vi vill att deras gasflaskor ska vara säkra och pålitliga.”

Text: David Landes

Foto: Lindes bildarkiv