Schildt – med fokus på smycken och konstsilver

Att stiga in på Galleri Sebastian Schildt på Nybrogatan i Stockholm är en upplevelse mellan konst, konsthantverk och underbara smycken. Magasinet fick en pratstund med Sebastian Schildt. Det blev ett filosofiskt samtal om konst, vikten av genuint hantverk, vackra stenar och allt som attraherar våra sinnen.

Sebastian Schildt är en av Sveriges främsta silversmeder och smyckeskonstnärer. Sedan 1987 har han verkat i egen regi och sedan tre år tillbaka med eget galleri och showroom på bästa adressen i Stockholm – Nybrogatan 25. Galleriet är en mötesplats – en scen – för passionerade konstnärer och passionerade besökare. Förutom hans egna arbeten visar andra konstnärer sina verk i vitt skilda material både permanent och genom utställningar.

Verkstaden ligger på bakgården och är en av Sveriges största silver- och guldverkstäder. Här finns verktyg som troligen är mer än 100 år gamla. Verktygen kommer från kända nedlagda verkstäder som Borgila och WA Bohlin i Stockholm. Sebastian berättar att så fort en verkstad stänger ner försöker man rädda alla verktyg. En hammare är en hammare och järnen som vi hamrar mot är ju outslitliga, säger han. Den enda skillnaden idag är att det finns elljus och elektriska maskiner. Även om det finns en del modern teknik så jobbar silversmederna i princip på samma sätt som på medeltiden. Om man undantar att man nu har AGA-gas när man ska bearbeta metaller!

Corpus – en benämning för bruksföremål 
Sebastian Schildt arbetar med corpus i silver (översatt betyder det kropp på latin) och smycken. Efter att ha tillverkat och haft utställning med corpusföremål är det skönt att krypa in och pillra med smycken. En pendel som är viktig för konstnären i honom. Det ena ger energi till det andra.

Idag tillverkas det inte lika många skålar, kannor, ljustakar i silver längre. En anledning är att silvret och arbetstiden är dyr, och att andrahandsmarknaden på silverföremål från 1800- och 1900-talen är usel. Men den största anledningen är att den yngre generationen ännu inte upptäckt denna fantastiska konstart. Men Sebastian betraktar silvercorpus som konst, för all konst behöver ju inte hänga på väggarna.

Han berättar om en utställning på Nutida Svenskt Silver där han sköt hål på silverkannor. Tanken var att ge upphov till en diskussion om vad som var konst och vad som var bruksföremål. Och varför man betraktar saker på olika sätt. Det som triggade igång honom till idén att skjuta igenom kannorna var att skatteverket skiljer på konst och konsthantverk. Så fort du kan bruka något så är det inte konst. Då kom den här frågan upp – vad händer om jag gör mina bruksföremål obrukbara. Vad blir det då, blir det konst? Kan man fylla en kanna med betong? Vad blir det då, en skulptur? Och så funderade jag vidare på det här och kom på att konst för mig handlade mycket om samhällsreflektion, säger Sebastian.

”Konsten som reflekterar vad som händer i samhället intresserar mig. Och våld är en stor del av vårt samhälle. Plötsligt förstod jag att jag skulle skjuta på dem. Jag smidde åtta kannor som tar ca 100 timmar styck att tillverka och så sköt jag hål på dem. Man reagerar olika. Om jag hade borrat ett hål hade man reagerat på ett sätt och skjuter jag ett hål blir det mycket starkare upplevelse. De här mekanismerna tycker jag är mycket intressanta.”

Guld och stenar
När det gäller smycken jobbar Sebastian helst i guld. Men anledningen till att han halkade in på silversmedsbanan är fascinationen av stenar. I jorden är det ingen skillnad mellan en gråsten och en diamant. Men när stenen kommer upp i ljuset, och fångar ljuset, då blir det något vackert och fascinerande. Stenar är en hel värld och det är fantastiskt att kunna blanda olika metaller och stenar.

Sebastian tycker mycket om färgstenar, naturens egna små konstverk som han förädlar och tar hand om. Han jobbar bara med naturliga stenar och är irriterad och bekymrad över stenbranschen idag som han tycker är ganska rutten. Det mesta är ”tillfixat”. Man färgar och förbättrar färgerna på ädelstenarna. Så den svagt rosa diamanten blir väldigt rosa. Det är svårt för konsumenterna, och även för mig, att se om en sten är ”förbättrad”, säger han.

Grundämnena guld och silver
Rent silver och rent guld är båda ganska mjuka metaller.  Därför legeras de metaller man arbetar i för att bli hårdare. 90 % av allt silver som silver- och guldsmederna jobbar med är sterlingsilver, dvs 925 tusendelar silver och 75 tusendelar koppar, vilket gör att silvret bli hårdare och stabilare. När man sedan bearbetar metallen blir den också hårdare.

Sebastian ger ett exempel – om du bockar en ståltråd, ju mer du bockar ju hårdare blir ståltråden och till slut blir metallen spröd och går av. Samma sak händer med silver ju mer du bearbetar det ju hårdare blir det och då måste man värma upp det för att kunna fortsätta. Och det gör man t ex med gasol och en stor brännare. Man värmer upp det till ca 600 grader och då släpper spänningarna i metallen.

När det gäller guld så arbetar Sebastian oftast i 18 karat som är 750 tusendelar rent guld. Resten är olika metaller beroende på vilken färg du vill ha på guldet. För rött guld som är vanligt i Sverige blandar man i koppar. För att få vitt guld tillsätter man palladium. Det är koppar och silver som ger guldet en rosa färg – s.k. roséguld. Gult guld har mer silver, och har man bara silver blir guldet grönt. Det finns recept på de här legeringarna, men man köper oftast färdiga plåtar eller stänger från grossister på ädelmetaller.

Skillnader i Europa
Sverige är ett katastrofland när det gäller att köpa smycken, säger Sebastian. Svenska kvinnan köper eller får smycken för en tiondel av vad t ex den italienska kvinnan får. Det är fler kvinnor som konsumerar smycken till sig själva än män som köper till sina kvinnor. I Italien är det tvärtom! Alla Hjärtans Dag är den bästa försäljningsdagen på hela året. Kanske av två anledningar: kärlek och dåligt samvete.

Text: Rose-Marie Hertzman
Foto: Galleri Sebastian Schildt