Möt Sveriges enda kvinnliga konstsmidesmästare

Therese Engdahl har aldrig drömt om att få gifta sig i en lång vit brudklänning av silke. Vid 19 års ålder, under pågående smedutbildning, utforskade hon sina kunskaper genom att tillverka ett klädesplagg av plåt som hon med hjälp av ässjans hetta formade till sin drömklänning.

”Jag har alltid fascinerats av elden, metallen, röken, ljuden och lukterna i smedjan”, säger Therese Engdahl, Sveriges enda kvinnliga konstsmedsmästare. ”Jag växte praktiskt taget upp i smedjan och visste redan i unga år att det var där jag ville vara. Pappa är konstsmedsmästare och mamma är konsthantverkare så konsthantverket fanns i blodet”, säger hon.

När Therese Engdahl började som smed var hon en av de fåtal kvinnor i Sverige som aktivt utövade detta uråldriga hantverk. Men i dag säger hon att fler och fler kvinnor har gjort yrket till sitt eget. ”Denna typ av arbete styrdes förr av mycket strikta regler och gillen där kvinnor inte var välkomna”, förklarar Therese och tillägger att det idag inte finns någon klar skillnad mellan manliga och kvinnliga yrken. ”Även om kvinnor aldrig kommer kunna mäta sig fysiskt med män, kräver smedyrket inte större styrka än sjuksköterskeyrket. Kvinnor har förstått att skicklighet, teknik och kreativitet faktiskt spelar en större roll än ren styrka i detta hantverk, förklarar hon.

Therese inledde sina studier år 1987. 1990 fick hon idén att som sitt examensprojekt designa sin egen brudklänning, något som skulle ge henne den prestigefyllda titeln konstsmidesmästare. Klänningen tillverkades av plåt med hjälp av ässjans värme, ca 1 300 grader. Övriga delar smiddes och nitades med hjälp av eld, städ och slägga, medan ringarna till ringbrynjan (kjol och ärmar) gjordes av tråd som först ”snurrats” upp på en regel och sedan sågats till ringar och därefter länkats och värmts ihop. Resultatet var en klänning av medeltida snitt, som påminner om en ultra-feminin rustning.

”Jag sa till mina vänner att jag gjorde klänningen för att någon skulle fria till mig. Av en slump träffade jag Niclas – som jag gifte mig med – under arbetet med projektet, även om det tog honom 19 år att fria”, skämtar hon. Niclas var en kunnig smed och byggare och Therese medger att en av de saker som förde dem tillsammans var deras kärlek till metallarbetet.

Idag driver Therese och Niclas ett framgångsrikt företag tillsammans. Med hennes kreativitet och hans konstruktionskunskaper är deras arbete både konstnärligt och praktiskt användbart. ”En dag kanske vi restaurerar en kyrkgrind för att nästa dag skapa skulpturer för en konstutställning. Det är ganska uppenbart att vi aldrig har tråkigt, säger Therese. Förutom järn arbetar paret även med andra metaller, som brons, mässing, rostfritt stål och koppar. Beroende på typen av projekt värmer de antingen metallen i smedjan eller använder gaser som acetylen och oxygen, innan materialet formas, skärs och svetsas till det önskade resultatet.

”Jag upphör aldrig att fascineras av hur man kan ta ett så hårt material som järn och värma det till 1300 grader så att det blir lika mjukt och formbart som lera. Det finns egentligen inga begränsningar för vad man kan göra med metall – den enda gränsen är din skicklighet och fantasi, avslutar hon.

Text: Isabelle Kliger
Foto: Anna Svensson, Jonas H Ottosson, Tobbe Malm and Tomas T Art Photo