Innovativa signaler under trafikens utveckling

Innovatören Gustav Dalén tog steget från fyrbelysning till signalsystem för järnvägar och biltrafik på land. Under 1913 väcktes Gustav Daléns intresse att använda radioteknik för navigering i dimma. Radions utveckling under det tidiga 1930-talet gjorde det möjligt att börja använda radiofyrar. Dessa fyrar var långt mer komplicerade än de som tidigare använts för ljus, då radiosignalerna skulle börja och sluta på bestämda tider.

Gustaf Daléns blinkande apparater var lämpliga för ljussignaler till järnvägarna, där de användes i stor skala. Det blinkande ljuset gjorde det lättare att urskilja järnvägssignaler från andra ljus. AGA:s första blinkande lampor för järnvägen togs i drift 1908. AGA:s signalsystem kompletterades på 1920-talet med elektriska blinkande lampor och enda fram till 1940-talet användes en kombination av gas och elektriska signaler. AGA:s automatiska järnvägsövergångssignaler, som visar rött ljus när ett tåg närmar sig och grönt när det har passerat, drevs elektriskt med acetylen som ljuskälla i många år. De första försöken genomfördes i Silverdal 1918.

Trafikfyrar, varningstrianglar och rödljus
Den snabba trafiktillväxten efter sekelskiftet ledde till en ökning av antalet trafikolyckor, vilket bekymrade myndigheter världen över. AGA utvecklade då ekonomiska och lättskötta trafikfyrar, med Gustaf Daléns blinkande apparater som bas. Från och med 1914 fanns dessa på plats i såväl Storbritannien som i USA. I januari 1925 installerade AGA Sveriges första trafiksignaler vid korsningarna Vasagatan/Kungsgatan och Kungsgatan/Drottninggatan i Stockholm.

År 1937 hade 4300 av AGA:s trafikfyrar satts upp i USA, och den alltmer intensiva stadstrafiken krävde nu en ännu mer avancerad utrustning för att styra bilister. AGA tillverkade då elektriska trafikljus, med signaler i olika färger som kunde kontrolleras manuellt eller automatiskt.

Innovativa signaler under trafikens utveckling infördes varningstrianglarna i Sverige på initiativ av Kungliga Automobil Klubben. Samma år började AGA experimentera med reflexer för dessa, vilket resulterade i AGA:s reflekterande prismor. Dessa spegelprismor ledde senare till utvecklingen av AGAs Geodimeter, en uppfinning där ljus användes för elektro-optisk avståndsmätning. 1969 användes dessa som laserreflektorer på månen.

Text: Ina Zackari-Näär
Foto: AGA